LuxuryE

För nästan två år träffades han och jag för första gången. Tyckte han var jätteintressant. Och när vi började prata, mest i telefon men också annars så växte mitt intresse, han var rolig, han fick mig att skratta.
Från början tyckte jag inte att han var den finaste kanske, men jag har aldrig tyckt att han varit ful , men i takt med att mitt intresse växte, ju finare blev han.
Att han var 13 år äldre är aldrig någonting som stört mig, aldrig , och jag trodde inte heller att det skulle störa honom.

När vi sen träffades, bara han och jag, på ega initiativ, trodde jag att han tyckte om mig som jag tyckte om honom.
Jag trodde att han var intresserad, av något mer än bara sex. Men aldrig fick jag något bevis på det, vi hade skönt ihop , sen åkte jag hem och sov.

För ca 1 år sen insåg jag att han inte var intresserad av mig på något annat sätt. Så jag började träffa en annan kille, dags att gå vidare tyckte jag. Men självklart kunde jag inte glömma honom, han fanns fortfarande i mina tankar och spökade "Vad gör han nu?" " Har han börjat träffa någon annan?" Jag var svartsjuk, över något jag inte visste hände, mot någon som aldrig varit min.
Så jag bröt med den andra killen.
Och rätt omgående började han och jag träffas igen, och mina önskemål om att han skulle tycka om mig blev bara större och större.
Jag inbillar mig att det finns tecken, att han gör si eller så bara för att han faktiskt tycker om mig. Att han bara är rädd vad jag ska tycka om hans ålder. Att det är därför han inte säger något.

För ungefär 2 månader sen blev jag trött på att vänta igen, träffade ytterligare en kille till,  en kille som får mig att skratta, en kille som jag faktiskt mår bra med, en kille som får mig att känna mig speciell.
Men hjärnspöke satte genast igång igen. Jag kunde bara inte släppa honom ur min hjärna.

För 1 vecka sen berättade jag för killen att det inte funkar, jag berättade aldrig varför.
Och nu finns den där mannen i mitt liv igen, den där mannen som jag antagligen inte borde släppa tillbaka in i mitt liv igen, för min egen skull.
För om det har gått 2 år, utan att det har blivit han och jag, 2 år av sex utan att vi ens sovit ihop. Då lär det knappast ändras nu.
trots att vi står varandra närmare än vi någonsin har gjort, på andra stadier än sex. Helt andra stadier. Men ändå, hur stora är chanser. Antagligen obefintliga.

Killen jag gjorde slut med har lyckats stanna kvar i huvudet med. jag tänker på honom. jag gråter över hnom och ja, jag mår dåligt helt enkelt.

Om jag bara kunde släppa dne där mannen ur min hjärna så skulle livet vara så mycket enklare att leva.
Att älska , att må bra.