Jag, ett själviskt svin???

Igår ringde X:et till mig, X:et som i vanliga fall omskrivs som C i bloggen.
Vi har en väldigt tajt kontakt han och jag, han har fått i uppgift att få min kropp fit och ja, vi umgås en hel del.

Han vet allt om pojkarna jag är/har varit intresserad av, och jag vet väl det mesta som finns att veta om hans detsamma.
Och jag är verkligen superglad för hans skull, vi har liksom kommit över den där X stämpeln och umgås som helt vanliga vänner. Oftast utan att tanken på att vi trots allt spenderat nästan 4 år tillsammans dyker upp i huvudet.

Han ringde iallafall till mig igår, hans span, som bor en bit härifrån, hade igår meddelat att hon skulle komma ner i helgen. Han får panik och inser att städning är RÄTT så nödvändigt ( det var nödvändigt för ungefär 2 månader sen med, men det har liksom blivit ståendes). Så nu är hans mamma, en kompis till honom, plus mig själv inringd för att hjälpa till.


Men jag vet faktiskt inte hur OK det känns, som sagt vi är vänner, och har lagt X stämpeln bakom oss. Men på något sätt vet jag att med denna tjejen är det inte som med dom andra tjejerna han haft/berättat om.
På något sätt kommer jag ändå alltid se honom som min C.
För om man bortser från mitt första förhållande som på alla sätt och vis bara var så fel, det var ett stort tecken på min självdestruktiva natur, om man bortser från det ( för det vet jag knappt om man kan kalla kärlek, snarare rädsla) så är han min första, och i vilket fall som helst, STÖRSTA kärlek.

Självklart vill jag att allt ska funka bra mellan honom o flickan, och om hon vill skulle det givetvis vara kul att träffa henne, dock tror jag inte på att hon vill det, just på grund av X faktorn. Vad kommer då hända med C och mig??


Jag känner mig som ett själviskt svin, men tror å andra sidan inte att X:et skulle hoppa av glädje om jag bad honom hjälpa mig me städning etc inför en dejt. Med tanke på hans extrema förtjusning i mitt val av killar efter honom tror jag han är precis som jag. Han vill inte se något bra i personen i fråga, man vill inte ens fundera på om hon/han är bättre än jag var.

Tycker inte om att känna mig så här, för jag tycker inte att jag är självisk innerst inne. Men just nu, jag vet inte !!!



Jag, ett själviskt svin????


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback