LuxuryE

När kylan kryper inpå och mörkret är tättare än den djupaste skogen, det är då alla kärlekskänslor kommer.
Alla dom där känslorna som bara legat och gnagt litegrann under sommaren och hösten blossar upp för fullt och man kan inte sluta på personen i fråga.
Är det så att man faktiskt har insett att man tycker så otroligt mycket mer om personen än man tidigare trodde, eller har alla plötsliga känslor med kylan, mörkret att göra?
Att man helt enkelt bara känner sig ensam? Lika kall och mörk inombords som det är utanför fönstret?
Det är ganska hemskt att tänka dom tankarna faktiskt, att man bara inbillar sig en massa känslor som kanske inte ens är verkliga.
Jag menar , det finns alkolister, narkomaner, shopaholics, ja , idag kan man vara beroende av allt möjligt, finns inga gränser för det.
kan det vara möjligt att man kan vara beronde av kärlek också? En loveaholic helt enkelt !?

Nej , man jag vill nog ändå tro att dom känslorna jag känner, allt virrvarr inne i mig är riktigt, verkliga känslor, inte bara att man är mitt inne i ett beroende av kärlek.
För om man till och med är beroende av kärlek, så beroende att känslor som egentligen inte finns gör sig påminda, är man inte riktigt illa ute då?

Nej , jag vill faktiskt tro att det är mina, riktiga känslor.

Men lite funderande blir det nog ändå, jag menar, jag är tjej , jag kan inte låta bli att överanalysera allting :D

Hoppas allt är bra med er därute, kanske någon kan besvara mina frågor

//LuxuryE