LuxuryE

C skrev en minnes rad på sin lunar, smärtsamt att se, mycket smärtsamt.
"Våran Stephany, saknar" på ett ungefär.
Inte för att jag tror att Stephany hade gått att få honom att gå med på, men både han o jag vet vad det innebär.

Det var ett val jag gjorde, ingen annan, och jag vet att jag sårade x antal människor genom det valet, även mig.
Jag kan inte ångra mig, det går inte, för jag vet inte hur det hade blivit, sånt går inte att fantisera om.
Men visst gör det ont, otroligt. Och jag mår kasst över det.

H*n skulle vart 2 år o 1 månad typ nu.
Jag skulle varit på ett helt annat ställe i livet, även C, men vart ?
Antagligen har jag genom mitt val gjort så han just nu går o väntar på sitt eget test!! Med alldeles för mycket ångest.  Antagligen hade jag genom att välja annorlunda inte haft en utbildning!
Hur hade det varit mellan mig o C, Hade vi fortfarande varit vi? Eller hade vi varit ensamstående föräldrar istället ??

Mycket tankar, alldeles för mycket tankar.
Trots att jag några rader längre upp skrev att jag inte kan ångra mig, så kan jag det, och ibland gör jag det, ibland inte. Ibland gör det förbannat ont, ibland mindre ont.
Men något jag kommer få bära med mig resten av livet är att jag kunde haft ett barn, en människa som jag valde bort? Just den tanken gör ont. Som JAG valde bort. Usch.

Folk säger att det kommer fler chanser! Men hur kan man säga så, för även om det kommer en dag när jag faktiskt blir förälder, så kommer det ju vara ett annat barn, inte det jag valde bort för mer n 2 år sen. En annan individ, och min o Cs skapelse kommer ALDRIG komma igen :S


Ångest!!